Kurs:M0065M — Envariabelanalys 1
Datum: 2020-04-02
Källa: originaltentamen och lärarens lösningar (m0047m_200402.pdf, m0047m_200402sols.pdf)
M0047M är föregångaren till M0065M med samma innehåll.
Översikt
Uppgift 1: induktionsbevis för n:te derivatan av xe−x och en binomialsumma
Uppgift 2: tre gränsvärden, 3xsin2x i oändligheten, xx2 och en differens av bråk
Uppgift 3: injektivitet, invers, definitionsmängd och värdemängd för 4−x2x
Uppgift 4: approximation av 2 med linjärisering och Newton–Raphsons metod
Uppgift 5: nollställen, extremvärden, inflexionspunkt och asymptoter för x2x2+x−2
Uppgift 6: optimering, den mest ekonomiska hastigheten för en lastbilstransport
Så använder du sidan
Försök själv först. Ledtråd 1 säger vilken sorts uppgift det är, ledtråd 2 (inuti ledtråd 1) ger modellen och ledtråd 3 (inuti ledtråd 2) nyckelsteget. Lösning är hela uträkningen, kontrollerad mot lärarens facit.
1. Derivator av xe−x och en binomialsumma
(a) Bevisa, exempelvis med induktion, att det för alla positiva heltal n gäller att
dxndn(xe−x)=(−1)n(x−n)e−x.
(4p)
(b) Visa, exempelvis med hjälp av binomialsatsen, att
(c) Bestäm inversens definitionsmängd och värdemängd. (1p)
Totalpoäng: 5
Ledtråd 1
Funktioner och invers: en strängt monoton funktion är injektiv, och inversen fås genom att lösa ut y ur x=f(y).
Ledtråd 2
(a) Visa att f′(x)>0 på hela intervallet (Derivata). (b) Kvadrera x=4−y2y och lös ut y2. (c) Inversens definitionsmängd är f:s värdemängd och tvärtom.
Ledtråd 3
(a) f′(x)=(4−x2)3/24. (b) y2=1+x24x2; tecknet väljs så att x och y har samma tecken. (c) Undersök f(x) då x→±2 (Oegentliga gränsvärden).
(a) L(x)=f(a)+f′(a)(x−a) och 2≈L(2). (b) Med f(x)=x2−2 förenklas iterationen till xn+1=21(xn+xn2). (c) Tangenten i (x0,f(x0)) skär x-axeln i x1.
Ledtråd 3
(a) f(49)=23 och f′(49)=31. (b) x1=23. (c) Sätt y=0 i tangentens ekvation y=f(x0)+f′(x0)(x−x0).
n = 2; % antal iterationerf = @(x) x.^2 - 2;df = @(x) 2*x;x = 1; % startvärdefor k = 1:n x = x - f(x)/df(x);enddisp(x)
Koden skriver ut 1,4167, dvs. 1217.
(b) (M0029M) Med f′(x)=2x blir iterationen
xn+1=xn−2xnxn2−2=2xn+xn1=21(xn+xn2)
så
x1=21(1+12)=23,x2=21(23+34)=1217
Samma värde som i (a).
(c) Vi söker ett nollställe r till f. Figur: grafen till y=f(x) skär x-axeln i r. Från en gissning x0 dras tangenten i punkten (x0,f(x0)); den skär x-axeln i x1, som ligger närmare r än x0.
Tangentens lutning är f′(x0), så enpunktsformeln ger
y=f(x0)+f′(x0)(x−x0)
Tangenten skär x-axeln i (x1,0):
0=f(x0)+f′(x0)(x1−x0)⟺x1=x0−f′(x0)f(x0)
förutsatt att f′(x0)=0. Idén är att tangenten approximerar kurvan nära x0, så tangentens nollställe approximerar kurvans. Upprepas samma sak i (x1,f(x1)) fås x2=x1−f′(x1)f(x1), och så vidare.
Kontrollerat mot facit.
5. Kurvan x2x2+x−2
Bestäm nollställen, lokala extremvärden, inflexionspunkter och asymptoter till kurvan
y=f(x)=x2x2+x−2.
Skissera kurvan samt ange i vilka intervall funktionen är växande/avtagande respektive konvex/konkav. (5p)
Skriv f(x)=1+x1−x22=1+x−1−2x−2, så går både gränsvärdena och deriveringen enkelt.
Ledtråd 3
f′(x)=x34−x och f′′(x)=x42(x−6). Glöm inte att x=0 delar upp teckenschemat.
Lösning
Nollställen.f är definierad för x=0 och
f(x)=x2(x−1)(x+2)
så
nollsta¨llen x=−2 och x=1
Grafen skär inte y-axeln.
Asymptoter. Med f(x)=1+x1−x22 är
x→±∞limf(x)=1
så y=1 är vågrät asymptot åt båda hållen (och då finns ingen sned asymptot). Nära 0 går täljaren mot −2 och nämnaren x2 mot 0+, så
x→0±limf(x)=−∞asymptoter y=1 (va˚gra¨t, x→±∞) och x=0 (lodra¨t)
Derivata.
f′(x)=−x−2+4x−3=x34−x
x<0
0
0<x<4
4
x>4
4−x
+
+
+
0
−
x3
−
0
+
+
+
f′(x)
−
odef.
+
0
−
f(x)
↘
asymptot
↗
lok. max
↘
lok. max f(4)=1616+4−2=89
f är växande på (0,4] och avtagande på (−∞,0) och [4,∞). Några lokala minimum finns inte.
Andraderivata.
f′′(x)=2x−3−12x−4=x42x−12=x42(x−6)
x<0
0
0<x<6
6
x>6
x−6
−
−
−
0
+
x4
+
0
+
+
+
f′′(x)
−
odef.
−
0
+
f(x)
konkav
asymptot
konkav
infl.
konvex
f är konkav på (−∞,0) och (0,6) och konvex på (6,∞). Teckenbytet i x=6 ger, med f(6)=3636+6−2=910,
inflexionspunkt (6,910)
Skiss. Till vänster kommer kurvan in under asymptoten y=1 från x=−∞, avtar genom nollstället (−2,0) och störtar ned mot −∞ vid x=0. Till höger stiger den från −∞, går genom (1,0), korsar asymptoten y=1 i x=2 (där x1=x22), når maximum (4,89), passerar inflexionspunkten (6,910) och närmar sig sedan y=1 ovanifrån.
Kontrollerat mot facit. Lärarens lösning skriver f′′(x)=2x4x−6, vilket är samma sak, men anger inte inflexionspunktens y-värde; det är 910.
6. Den mest ekonomiska hastigheten
Teknologen Balder ska frakta en liten racerbil med lastbilstransport en sträcka på 200 kilometer. Bestäm den mest ekonomiska hastigheten och den minsta kostnaden för denna transport under följande förutsättningar: Balder kostar 320 kronor per timme och drivmedel kostar 10 kronor per liter (i landet Utopia). Vid hastigheten v kilometer/timme förbrukar lastbilen 51+v/200 liter drivmedel per kilometer. Antag att 40≤v≤100. (5p)
Totalpoäng: 5
Ledtråd 1
Optimering: Extremvärden för en kontinuerlig funktion på ett slutet, begränsat intervall.
Ledtråd 2
Restiden är v200 timmar. Kostnaden är lönekostnad plus drivmedelskostnad, K(v)=320⋅v200+10⋅(51+200v)⋅200. Jämför ändpunkterna och de kritiska punkterna.
Ledtråd 3
K(v)=v64000+400+10v och K′(v)=10−v264000.
Lösning
Vid hastigheten v km/h tar resan T=v200 timmar. Lönekostnaden blir
K1=320⋅v200=v64000 kr
och drivmedelskostnaden
K2=10⋅(51+200v)⋅200=400+10v kr
Totalkostnaden är
K(v)=v64000+400+10v,40≤v≤100
K är kontinuerlig på det slutna och begränsade intervallet, så ett minsta värde finns och antas i en ändpunkt, en singulär punkt eller en kritisk punkt.
Singulära punkter: bara v=0, som inte ligger i intervallet.