Kurs: M0068M Förkunskaper: Parametriserade kurvor, Partiella derivator, Kryssprodukt
1. Från kurvor till ytor
En parametriserad kurva beskriver en endimensionell väg i rummet via en parameter . Att parametrisera en yta är samma idé, men man behöver två parametrar — en längs varje “riktning” på ytan. Resultatet är en avbildning
som rullar ut det plana området till en yta i .
Grundtanken
Tänk på som “koordinater på ytan”. När varierar med fastnat ritar du en kurva som löper i en riktning över ytan, och tvärtom när varierar. Ytan är hela bunten av sådana kurvor.

I bilden ser man en sfär parametriserad med polvinkel och azimut — meridianerna är -kurvor (varierar ) och parallellerna är -kurvor (varierar ).
2. Standardexempel
2.1 Graf av en funktion
Om ytan är grafen är parametriseringen självskriven:
2.2 Sfär av radie
Här är polvinkel och azimut — samma struktur som sfäriska koordinater.
2.3 Cylinder av radie
2.4 Rotationsyta
Om en kurva roteras kring -axeln blir ytan
Paraboloiden är detta med .
3. Tangentvektorer och normal
I varje punkt på ytan har man två naturliga tangentvektorer — en längs varje parameterriktning:
De spänner upp tangentplanet till ytan i punkten. Deras kryssprodukt ger en normalvektor:

Kryssproduktens längd är arean
är arean av den lilla parallellogram som de två tangentvektorerna spänner upp. Det är detta som blir arealelementet när man integrerar över ytan — se Ytintegraler.
Singulära punkter
Om någonstans är parametriseringen degenererad där. Det händer t.ex. vid sfärens poler. Det är inget allvarligt om det bara sker på en mängd med area noll — integraler bryr sig inte om sådana punkter — men man bör vara medveten om det när man räknar.
4. Arealelementet
Den lokala “areavikten” som följer med en parametrisering är
Specialfall — graf
Med blir
och en direkt räkning ger
Alltså
Det är värt att lägga på minnet — det dyker upp i alla ytintegraler över en graf.
Specialfall — sfär av radie
För sfärparametriseringen i §2.2:
Det stämmer med sfäriska koordinaters vinkeldel.
5. Orientering
Valet av parametrisering bestämmer också ytans orientering — riktningen på normalvektorn. Om man byter parameterordningen från till vänder normalvektorn (eftersom ).
Detta är viktigt för flödesintegraler och för Stokes sats; se Orientering (kurvor och ytor) för detaljer.
6. Räknemetod
Hur du jobbar med en parametriserad yta
- Skriv ner och -området .
- Räkna och komponentvis.
- Räkna kryssprodukten .
- Ta längden för , eller behåll vektorn för flödesintegraler.
- Sätt upp dubbelintegralen över med rätt arealvikt.
Exempel — area av en paraboloid-cap
Beräkna arean av den del av paraboloiden som ligger under planet .
Parametrisering. Använd grafform:
Arealelement. Med får vi , så
Räkningen. Byt till polärt:
Inre integralen med substitutionen :
Yttre faktorn ger
Exempel — area av en sfär (sanity check)
Med sfärparametriseringen och :
Den klassiska formeln, ut på tre rader.