Kurs: M0068M Förkunskaper: Parametriserade kurvor, Partiella derivator, Kryssprodukt


1. Från kurvor till ytor

En parametriserad kurva beskriver en endimensionell väg i rummet via en parameter . Att parametrisera en yta är samma idé, men man behöver två parametrar — en längs varje “riktning” på ytan. Resultatet är en avbildning

som rullar ut det plana området till en yta i .

Grundtanken

Tänk på som “koordinater på ytan”. När varierar med fastnat ritar du en kurva som löper i en riktning över ytan, och tvärtom när varierar. Ytan är hela bunten av sådana kurvor.

I bilden ser man en sfär parametriserad med polvinkel och azimut — meridianerna är -kurvor (varierar ) och parallellerna är -kurvor (varierar ).

2. Standardexempel

2.1 Graf av en funktion

Om ytan är grafen är parametriseringen självskriven:

2.2 Sfär av radie

Här är polvinkel och azimut — samma struktur som sfäriska koordinater.

2.3 Cylinder av radie

2.4 Rotationsyta

Om en kurva roteras kring -axeln blir ytan

Paraboloiden är detta med .

3. Tangentvektorer och normal

I varje punkt på ytan har man två naturliga tangentvektorer — en längs varje parameterriktning:

De spänner upp tangentplanet till ytan i punkten. Deras kryssprodukt ger en normalvektor:

Kryssproduktens längd är arean

är arean av den lilla parallellogram som de två tangentvektorerna spänner upp. Det är detta som blir arealelementet när man integrerar över ytan — se Ytintegraler.

Singulära punkter

Om någonstans är parametriseringen degenererad där. Det händer t.ex. vid sfärens poler. Det är inget allvarligt om det bara sker på en mängd med area noll — integraler bryr sig inte om sådana punkter — men man bör vara medveten om det när man räknar.

4. Arealelementet

Den lokala “areavikten” som följer med en parametrisering är

Specialfall — graf

Med blir

och en direkt räkning ger

Alltså

Det är värt att lägga på minnet — det dyker upp i alla ytintegraler över en graf.

Specialfall — sfär av radie

För sfärparametriseringen i §2.2:

Det stämmer med sfäriska koordinaters vinkeldel.

5. Orientering

Valet av parametrisering bestämmer också ytans orientering — riktningen på normalvektorn. Om man byter parameterordningen från till vänder normalvektorn (eftersom ).

Detta är viktigt för flödesintegraler och för Stokes sats; se Orientering (kurvor och ytor) för detaljer.

6. Räknemetod

Hur du jobbar med en parametriserad yta

  1. Skriv ner och -området .
  2. Räkna och komponentvis.
  3. Räkna kryssprodukten .
  4. Ta längden för , eller behåll vektorn för flödesintegraler.
  5. Sätt upp dubbelintegralen över med rätt arealvikt.

Läsning

Se även

Resurser