Kurs:M0065M — Envariabelanalys 1
Datum: 2022-12-20
Källa: originaltentamen och lärarens lösningar (m0047m_221220.pdf, m0047m_221220sols.pdf)
M0047M är föregångaren till M0065M med samma innehåll.
Översikt
Uppgift 1: sammansättning f∘f och ett induktionsbevis för den n:te itererade funktionen till f(x)=2x−3
Uppgift 2: tre gränsvärden, lnxlnx i oändligheten, en trigonometrisk kvot och (x2−4)x−2 då x→2+
Uppgift 3: tangenter till y=x2−3x+7 genom en punkt utanför kurvan
Uppgift 4: Taylorpolynom för 3x kring 8, approximation av 310, MATLAB-plottning och feluppskattning
Uppgift 5: extremvärden, konvexitet och asymptoter för xx2+3x−4 samt injektivitet
Uppgift 6: kortaste avståndet från origo till kurvan y=e−x2
Så använder du sidan
Försök själv först. Ledtråd 1 säger vilken sorts uppgift det är, ledtråd 2 (inuti ledtråd 1) ger modellen och ledtråd 3 (inuti ledtråd 2) nyckelsteget. Lösning är hela uträkningen, kontrollerad mot lärarens facit.
1. Itererade funktioner och induktion
Låt
f(x)=2x−3.
(a) Bestäm
f2(x)=(f∘f)(x)=f(f(x)).
(1p)
(b) Visa med induktion att den n:te itererade funktionen fn till f är
(a) lnx=21lnx. (b) Faktorisera täljaren som en konjugatregel och använd cos2x=cos2x−sin2x och sin2θ=2sinθcosθ. (c) Skriv (x2−4)x−2=e(x−2)ln(x2−4) och studera exponenten.
Ledtråd 3
(a) Kvoten blir 21lnx. (b) cos4x−sin4x=cos2x och sin4x=2sin2xcos2x. (c) ln(x2−4)=ln(x−2)+ln(x+2); med t=x−2 hjälper standardgränsvärdet tlnt→0 då t→0+.
där tlnt→0 är ett standardgränsvärde. Exponentialfunktionen är kontinuerlig, så
x→2+lim(x2−4)x−2=e0=1
Kontrollerat mot facit.
3. Tangenter genom en punkt utanför kurvan
Finn alla tangenter till kurvan
y=f(x)=x2−3x+7
som går genom punkten (2,−4). (5p)
Totalpoäng: 5
Ledtråd 1
En tangentuppgift med derivatan som lutning, där tangeringspunkten är okänd.
Ledtråd 2
Kontrollera först att (2,−4) inte ligger på kurvan. Låt tangeringspunkten vara (a,f(a)); tangenten är y=f(a)+f′(a)(x−a). Kräv att den går genom (2,−4).
Ledtråd 3
Tangenten är y=(2a−3)x−a2+7. Insättning av (2,−4) ger a2−4a−5=0.
Lösning
Eftersom f(2)=4−6+7=5=−4 ligger punkten (2,−4) inte på kurvan, så tangeringspunkten är någon annan punkt (a,f(a)). Lutningen där är f′(a)=2a−3, och enpunktsformeln ger tangenten
Det viktiga är punktvisa operationer (.^), ett x-intervall som innehåller både 8 och 10, att båda kurvorna ritas i samma plot (eller med hold on) och att punkten (10,310) markeras med en egen markör.
Polynomdivision: f(x)=x+3−x4. Det ger den sneda asymptoten direkt, och derivatorna blir enkla. För (b): leta efter två olika x med samma funktionsvärde, t.ex. nollställena.
Ledtråd 3
f′(x)=1+x24>0 och f′′(x)=−x38. Täljaren är (x+4)(x−1).
Lösning
(a) Täljaren är x2+3x−4=(x+4)(x−1), så kurvan skär x-axeln i x=−4 och x=1. Division ger
f(x)=x+3−x4
Asymptoter. Eftersom f(x)−(x+3)=−x4→0 då x→±∞ är y=x+3 en sned asymptot åt båda hållen (och f(x)→±∞ då x→±∞, så det finns ingen vågrät asymptot). Vid x=0 går täljaren mot −4:
Dessutom är f(x)−3=x−x4 udda, så kurvan är symmetrisk kring punkten (0,3).
Derivator.
f′(x)=1+x24=x2x2+4,f′′(x)=−x38
f′(x)>0 för alla x=0, så det finns inga kritiska punkter, och f′′ saknar nollställen.
x<0
0
x>0
x2+4
+
+
+
x2
+
0
+
f′(x)
+
odef.
+
−8
−
−
−
x3
−
0
+
f′′(x)
+
odef.
−
f(x)
↗, konvex
asymptot
↗, konkav
inga lokala extremva¨rden; stra¨ngt va¨xande och konvex pa˚(−∞,0), stra¨ngt va¨xande och konkav pa˚(0,∞)
Det finns inga inflexionspunkter, eftersom x=0 inte ligger i definitionsmängden.
Skiss. Till vänster om y-axeln kommer kurvan underifrån längs asymptoten y=x+3 (den ligger ovanför asymptoten eftersom −x4>0 där), passerar (−4,0) och växer mot +∞ vid x=0−. Till höger om y-axeln kommer den från −∞, passerar (1,0) och närmar sig asymptoten underifrån.
(b) Nej. f är injektiv om f(x1)=f(x2) medför x1=x2, men
f(−4)=f(1)=0
med −4=1. Mer allmänt har f(x)=C, dvs. x2+(3−C)x−4=0, diskriminanten (C−3)2+16>0 och därför två olika reella lösningar för varje C (deras produkt är −4, så ingen av dem är 0). Alltså
fa¨r inte injektiv
Anmärkning: att f′>0 överallt räcker inte, eftersom definitionsmängden inte är ett intervall.
Kontrollerat mot facit. Lärarens lösning anger 5p för (a) medan tentan anger 4p; innehållet är detsamma.
6. Kortaste avståndet till y=e−x2
Vad är (kortaste) avståndet mellan origo och grafen till kurvan y=f(x)=e−x2? I vilken punkt antas minimum? (5p)
(Tentan visar en figur av kurvan för −2≤x≤2 med en sträcka från origo till en punkt på kurvan.)
Totalpoäng: 5
Ledtråd 1
En optimeringsuppgift: Extremvärden av en funktion på hela R.
Ledtråd 2
Avståndet från origo till punkten (a,e−a2) är a2+e−2a2. Minimera kvadraten g(a)=a2+e−2a2 i stället; den har samma minimipunkt.
Ledtråd 3
g′(a)=2a(1−2e−2a2). Jämför värdena i alla kritiska punkter, och kontrollera att g→∞ då a→±∞.
Lösning
Avståndet från origo till punkten (a,e−a2) på kurvan är
d(a)=a2+e−2a2
Eftersom roten är strängt växande räcker det att minimera
g(a)=d(a)2=a2+e−2a2,a∈R
g är deriverbar och jämn, och g(a)→∞ då a→±∞ (eftersom a2→∞ och e−2a2→0). Minimum antas därför i en kritisk punkt.
g′(a)=2a−4ae−2a2=2a(1−2e−2a2)
Kritiska punkter: a=0, eller
e−2a2=21⟺2a2=ln2⟺a=±2ln2
Värdena:
g(0)=1,g(±2ln2)=2ln2+21=21+ln2
Eftersom ln2<1 (ty 2<e) är 21+ln2<1, så a=0 ger ett lokalt maximum av avståndet och de två andra punkterna ger minimum. I dessa punkter är y=e−a2=e−ln2/2=21.
dmin=21+ln2≈0,920,antas i (±2ln2,21)≈(±0,589;0,707)
Anmärkning: i minimipunkten är kurvans tangent vinkelrät mot sträckan till origo. Lutningarna är −2ae−a2 och ae−a2, och produkten −1 ger just 2e−2a2=1.