Kurs:M0065M — Envariabelanalys 1
Datum: 2023-12-21
Källa: originaltentamen och lärarens lösningar (m0047m_231221.pdf, m0047m_231221sols.pdf)
M0047M är föregångaren till M0065M med samma innehåll.
Översikt
Uppgift 1: induktionsbevis för summaformeln ∑k=1nk!k−1=n!n!−1
Uppgift 2: tre gränsvärden, 32x23x i oändligheten, en trigonometrisk kvot och x1/x då x→0+
Uppgift 3: tangent och största/minsta y-värde för Bernoullis lemniskata (x2+y2)2=32(x2−y2) via implicit derivering
Uppgift 4: normallinjen till y=x4 och dess lägsta skärningspunkt med y-axeln
Uppgift 5: extremvärden, asymptoter och teckenschema för x2+x−2ex/2, samt MATLAB-plottning
Uppgift 6: Taylorpolynom för arctanx och en rationell approximation av π
Så använder du sidan
Försök själv först. Ledtråd 1 säger vilken sorts uppgift det är, ledtråd 2 (inuti ledtråd 1) ger modellen och ledtråd 3 (inuti ledtråd 2) nyckelsteget. Lösning är hela uträkningen, kontrollerad mot lärarens facit.
1. En summaformel med fakulteter
Formeln
k=1∑nk!k−1=n!n!−1
gäller för alla positiva heltal n. Bevisa detta, till exempel med induktion. (5p)
(a) Skriv kvoten som en enda potens qx. (b) Täljaren är ett andragradspolynom i cosx. (c) Skriv x1/x=elnx/x och använd att et är kontinuerlig.
Ledtråd 3
(a) 32x23x=(98)x. (b) cos2x−3cosx+2=(cosx−1)(cosx−2). (c) lnx→−∞ och x1→+∞.
Lösning
(a) Med potenslagarna är
32x23x=(32)x(23)x=(98)x
Eftersom 0<98<1 går detta mot noll:
x→∞lim32x23x=0
(b) Täljaren är t2−3t+2=(t−1)(t−2) med t=cosx. För x nära men skilt från 0 är cosx=1, så vi kan förkorta:
1−cosx(cosx−1)(cosx−2)=−(cosx−2)=2−cosx
Detta är kontinuerligt, så
x→0lim1−cosxcos2x−3cosx+2=2−cos0=1
(c) För x>0 är
x1/x=elnx1/x=exlnx
Då x→0+ går lnx→−∞ och x1→+∞, så produkten xlnx→−∞. (Här behövs inget standardgränsvärde; det är ingen obestämd form.) Eftersom et→0 när t→−∞:
x→0+limx1/x=0
Kontrollerat mot facit.
3. Bernoullis lemniskata
Ekvationen
(x2+y2)2=32(x2−y2)
definierar en sluten slät kurva i planet (Bernoullis lemniskata), se nedanstående figur.
(a) Finn tangenten till kurvan i punkten (5,3). (3p)
(b) Hitta största och minsta värdet på y för alla punkter (x,y) på kurvan. (2p)
Totalpoäng: 5
Ledtråd 1
Implicit derivering: betrakta y som en funktion av x och derivera båda leden. I (b) söker du Extremvärden för y längs kurvan.
Ledtråd 2
Kedjeregeln ger dxd(x2+y2)2=2(x2+y2)(2x+2yy′). Lös ut y′. Tangenten fås sedan ur enpunktsformeln. I (b) är tangenten vågrät, y′=0, där y är störst eller minst.
Ledtråd 3
y′=y(16+(x2+y2))x(16−(x2+y2)). I (b): x=0 ger bara origo, så x2+y2=16; sätt in det i kurvans ekvation.
Lösning
(a) Punkten ligger på kurvan: x02+y02=5+3=8 och x02−y02=2, så 82=64=32⋅2.
(b) Kurvan är sluten och begränsad, så y antar ett största och ett minsta värde på den. De punkter på kurvan där y=0 är x4=32x2, dvs. x=0 och x=±42; där är y=0 varken störst eller minst (kurvan har punkter med både y>0 och y<0, t.ex. (5,±3)). Alltså antas extremvärdena där y=0 och tangenten är vågrät, y′=0:
x(16−(x2+y2))=0⟺x=0 eller x2+y2=16
Med x=0 blir kurvans ekvation y4=−32y2, dvs. y2(y2+32)=0, så y=0, vilket är uteslutet. Alltså är x2+y2=16. Insatt i kurvans ekvation, med x2=16−y2:
162=32(16−2y2)⟺8=16−2y2⟺y2=4
Då är x2=16−4=12, dvs. x=±23.
ymax=2 i (±23,2),ymin=−2 i (±23,−2)
Kontroll med polära koordinater:x=rcosθ, y=rsinθ ger r2=32cos2θ, så y2=32cos2θsin2θ=32(1−2s)s med s=sin2θ. Det är störst för s=41 och ger y2=32⋅21⋅41=4.
Kontrollerat mot facit.
4. Normallinjer till y=x4
Låt
y=f(x)=x4.
(a) Låt P=(a,f(a)), a=0, vara en punkt på kurvan. Finn ekvationen för normallinjen genom P. (3p)
(b) Normallinjen ovan skär y-axeln i punkten Q=(0,b). Bestäm det minsta möjliga värdet på b och ange vilken punkt P på kurvan det motsvarar. Ledning: Finn först ett uttryck för b i variabeln a. (2p)
Totalpoäng: 5
Ledtråd 1
Tangent och normal via derivatan, och sedan en optimering av en funktion av en variabel.
Ledtråd 2
Normalen är vinkelrät mot tangenten, så dess lutning är kn=−f′(a)1. Sätt x=0 i normalens ekvation för att få b(a) och minimera sedan b(a).
Ledtråd 3
b(a)=4a21+a4, som går mot +∞ både då a→0 och a→±∞. Lös b′(a)=0.
Lösning
(a)P=(a,a4) och f′(x)=4x3, så tangentens lutning är 4a3=0 och normalens lutning
kn=−4a31
Enpunktsformeln ger
y−a4=−4a31(x−a)⟺y=−4a3x+4a21+a4
(b) Med x=0 får vi
b(a)=4a21+a4,a=0
Funktionen är jämn, så det räcker att studera a>0. Där är b deriverbar och
a→0+limb(a)=+∞,a→∞limb(a)=+∞
så minimum antas i en inre punkt där b′(a)=0:
b′(a)=−2a31+4a3=0⟺a6=81⟺a2=21⟺a=21
Det är den enda kritiska punkten för a>0 (och b′′(a)=2a43+12a2>0). Med a2=21 och a4=41:
(a) Bestäm lokala extremvärden och asymptoter till kurvan. Ställ upp ordentligt teckenschema för derivatan. Konvexitet behöver ej beaktas. Skissera kurvan. (4p)
(b) Beskriv med kod/kommandon hur grafen till denna funktion skulle kunna plottas i MATLAB på ett sådant sätt att de intressanta delarna av grafen framträder. (1p)
Faktorisera nämnaren: x2+x−2=(x−1)(x+2). Undersök ensidiga gränsvärden vid x=1 och x=−2, samt x→±∞ (exponentialfunktionen dominerar potenser). Derivera med kvotregeln.
Ledtråd 3
f′(x)=2(x−1)2(x+2)2(x+1)(x−4)ex/2. Nämnaren är positiv där den inte är noll, så tecknet bestäms av (x+1)(x−4).
Lösning
(a) Nämnaren är x2+x−2=(x−1)(x+2), så Df=R∖{−2,1}. Täljaren är alltid positiv, så kurvan skär aldrig x-axeln; y-axeln skärs i f(0)=−21.
Asymptoter. Vid ±∞:
x→−∞limx2+x−2ex/2=0,x→∞limx2+x−2ex/2=∞
Det första eftersom täljaren går mot 0 och nämnaren mot ∞; det andra eftersom exponentialfunktionen dominerar potensfunktioner. Alltså är y=0 vågrät asymptot åt vänster. Åt höger finns ingen sned asymptot, ty av samma skäl är
x→∞limxf(x)=x→∞limx3+x2−2xex/2=∞
Vid nämnarens nollställen går täljaren mot e respektive e1, båda positiva:
Kritiska punkter x=−1 och x=4; derivatan är odefinierad i x=−2 och x=1.
x<−2
−2
−2<x<−1
−1
−1<x<1
1
1<x<4
4
x>4
x+1
−
−
−
0
+
+
+
+
+
x−4
−
−
−
−
−
−
−
0
+
2(x−1)2(x+2)2
+
0
+
+
+
0
+
+
+
ex/2
+
+
+
+
+
+
+
+
+
f′(x)
+
odef.
+
0
−
odef.
−
0
+
f(x)
↗
asympt.
↗
lok. max
↘
asympt.
↘
lok. min
↗
lok. max f(−1)=1−1−2e−1/2=−2e1≈−0,303,lok. min f(4)=18e2≈0,411
Globala extremvärden saknas, eftersom f är obegränsad både uppåt och nedåt.
Skiss. Från vänster startar kurvan strax under x-axeln (asymptoten y=0), växer och går mot +∞ vid x=−2−. Mellan asymptoterna kommer den från −∞, når lokalt maximum (−1,−2e1) och går mot −∞ vid x=1−. Till höger om x=1 kommer den från +∞, sjunker till lokalt minimum (4,18e2) och växer sedan obegränsat.
(b) Exempelvis (lärarens kod):
x = -6:0.01:12; % få med det intressanta intervalletf = @(x) exp(x/2)./(x.^2+x-2); % OBS: punktvis potens och kvoty = f(x);plot(x,y,-1,f(-1),'r*',4,f(4),'b*',[-2,-2],[-3,3],'k--',[1,1],[-3,3],'k--');axis([-6,12,-3,3]) % begränsa y-led, annars dominerar asymptoternaset(gca,'XAxisLocation','origin','YAxisLocation','origin')
Det viktiga är punktvisa operationer (./, .^), ett x-intervall som innehåller −2, −1, 1 och 4, och ett begränsat y-intervall med axis så att extrempunkterna syns trots de lodräta asymptoterna.
Kontrollerat mot facit. Lärarens figurtext skriver ex/4, ett skrivfel; räkningen och koden använder ex/2.
6. Taylorpolynom för arctanx och en approximation av π
Sätt
f(x)=arctanx.
(a) Finn tredje ordningens taylorpolynom P3(x) till f(x) kring punkten 0. Lagranges restterm behöver ej beräknas. (3p)
(b) Man kan visa att
π=4(arctan21+arctan31).
Använd taylorpolynomet P3 du funnit ovan för att finna en rationell approximation av π. (2p)