Kurs:M0065M — Envariabelanalys 1
Datum: 2022-08-17
Källa: originaltentamen och lärarens lösningar (m0047m_220817.pdf, m0047m_220817sols.pdf)
M0047M är föregångaren till M0065M med samma innehåll.
Översikt
Uppgift 1: induktionsbevis för en formel för ∑k=1n2kk2 och summans gränsvärde
Uppgift 2: tre gränsvärden utan l’Hôpital, en exponentialkvot, 1−costt och en logaritmkvot i oändligheten
Uppgift 3: olikheterna x+11<ln(1+x1)<x1 och gränsvärdet (1+x1)x→e
Uppgift 4: tangenter till y=x3−3x+2 genom en punkt utanför kurvan
Uppgift 5: lokala extremvärden och värdemängd för x2−8∣x∣+15 på [−7,6], samt MATLAB-kod respektive derivatans definition
Uppgift 6: avståndet till horisonten, implicit derivering och Taylorpolynom för att avgöra om vindkraftverk syns
Så använder du sidan
Försök själv först. Ledtråd 1 säger vilken sorts uppgift det är, ledtråd 2 (inuti ledtråd 1) ger modellen och ledtråd 3 (inuti ledtråd 2) nyckelsteget. Lösning är hela uträkningen, kontrollerad mot lärarens facit.
1. En summaformel genom induktion
Det gäller att
k=1∑n2kk2=6−2nn2+4n+6,n=1,2,3,….
(a) Bevisa formeln ovan, exempelvis med induktion. (4p)
(b) Vad går summan
k=1∑n2kk2
mot när n går mot oändligheten? (1p)
Totalpoäng: 5
Ledtråd 1
Ett bevis med induktion för en summa, följt av ett standardgränsvärde.
Ledtråd 2
Kontrollera n=1. Anta formeln för n=p och skriv summan till p+1 som summan till p plus termen 2p+1(p+1)2.
Ledtråd 3
Sätt allt på nämnaren 2p+1: täljaren blir 2(p2+4p+6)−(p+1)2. Jämför med (p+1)2+4(p+1)+6=p2+6p+11. I (b): 2nna→0.
Lösning
(a) Basfall. För n=1 är
VL=2112=21,HL=6−21+4+6=6−211=21
så formeln gäller.
Induktionssteg. Anta att formeln gäller för n=p (induktionsantagandet):
k=1∑p2kk2=6−2pp2+4p+6
Vi ska visa att den då gäller för n=p+1, dvs. att summan är
(a) e2x=(ex)2, så konjugatregeln fungerar. (b) Förläng med 1+cost. (c) Bryt ut den dominerande termen e3x i logaritmen och förenkla nämnaren med elna=a.
Ledtråd 3
(a) (ex−1)(ex+1)ex−1. (b) 1−cos2t=∣sint∣=sint för små t>0; använd tsint→1. (c) Uttrycket blir 6x23x+ln(1+e−x).
Kontrollerat mot facit. Tentan hänvisar i (b) till “uppgift 4.(a)”, men det är olikheten i uppgift 3.(a) som avses (lärarens lösning skriver 3.(a)).
4. Tangenter genom en punkt utanför kurvan
Finn alla tangenter till kurvan
y=f(x)=x3−3x+2
som går genom punkten (1,−1). (5p)
Totalpoäng: 5
Ledtråd 1
Tangentens ekvation med derivatan som lutning, där tangeringspunkten är okänd.
Ledtråd 2
Kontrollera först om (1,−1) ligger på kurvan. Låt tangeringspunkten vara (a,f(a)); tangenten är y=f(a)+f′(a)(x−a). Kräv att den går genom (1,−1).
Ledtråd 3
Villkoret blir 3a2−2a3=0, dvs. a2(3−2a)=0.
Lösning
Punkten ligger inte på kurvan, eftersom f(1)=1−3+2=0=−1. Låt tangeringspunkten vara (a,f(a)). Lutningen är f′(a)=3a2−3, och enpunktsformeln ger tangenten
y=a3−3a+2+(3a2−3)(x−a)=3(a2−1)x−2a3+2
Den går genom (1,−1) om
−1=3(a2−1)−2a3+2⟺3a2−2a3=0⟺a2(3−2a)=0
dvs. a=0 eller a=23.
a=0: f(0)=2, f′(0)=−3, tangeringspunkt (0,2) och tangent y=2−3x.
a=23: f(23)=827−29+2=87, f′(23)=427−3=415, tangeringspunkt (23,87) och tangent y−87=415(x−23), dvs. y=415x−419.
y=2−3xochy=415x−19
Kontroll: 2−3⋅1=−1 och 415−19=−1.
Kontrollerat mot facit.
5. Extremvärden för x2−8∣x∣+15
Betrakta funktionen
y=f(x)=x2−8∣x∣+15,−7≤x≤6.
(a) Hitta alla lokala extremvärden till funktionen ovan. (3p)
(b) Ange funktionens värdemängd. (1p)
(c) (M0047M): Beskriv med MATLAB-kommandon/kod hur vi kan finna globala extremvärden av denna funktion på intervallet [−7,6]. (1p)
(c) (M0029M/M0057M): Beräkna f′(−2) med derivatans definition. (1p)
Totalpoäng: 5
Ledtråd 1
Extremvärden på ett slutet intervall: kandidaterna är ändpunkter, singulära punkter (där derivatan saknas) och kritiska punkter.
Ledtråd 2
Skriv f styckvis: x2−8x+15 för x≥0 och x2+8x+15 för x<0. Eller kvadratkomplettera: f(x)=(∣x∣−4)2−1.
Ledtråd 3
Kandidaterna är x=−7, −4, 0, 4 och 6. Jämför funktionsvärdena och derivatans tecken nära varje punkt.
(b)f är kontinuerlig på det slutna och begränsade intervallet [−7,6], så största och minsta värde antas, och de finns bland de lokala extremvärdena. Största värdet är f(0)=15 och minsta f(±4)=−1. Eftersom f är kontinuerlig antas alla mellanliggande värden:
Det viktiga är punktvisa operationer (.^), ett tätt punktnät över [−7,6] och att största och minsta värde tas fram (med max/min eller fminbnd) och markeras. Lärarens lösning använder fminbnd(f,xmin,xmax) för minimum och fminbnd på −f för maximum. Observera att fminbnd bara hittar ett lokalt minimum, så med två minimipunkter (±4) får man bara en av dem.
(c) (M0029M/M0057M) För h nära 0 (det räcker med h<2) är −2+h<0, så ∣−2+h∣=2−h. Med f(−2)=4−16+15=3:
Kontrollerat mot facit. Lärarens MATLAB-kod anropar axis([xmin,xmax,ymin,ymax]) utan att ha definierat ymin och ymax; koden ovan tar fram dem med min/max i stället.
6. Hur långt bort syns ett vindkraftverk?
Horisonten är den linje i synfältet där markytan och himlen möts, dvs den mest avlägsna punkten på markytan som man kan se. Om betraktarens ögon befinner sig på höjden h ges sambandet med avståndet d till horisonten implicit av ekvationen
d2=2Rh+h2,
där R är jordens radie, se nedanstående figur.
Figuren i tentan: en cirkelbåge (jordytan) med medelpunkt i jordens centrum. En vågrät linje tangerar bågen i horisontpunkten. Till vänster om tangeringspunkten ligger betraktarens ögon på höjden h över ytan, på avståndet d längs linjen; till höger ligger föremålets topp på avståndet x längs linjen och höjden y över ytan. Tre radier R går från centrum: till betraktaren, till tangeringspunkten och till föremålet.
Ett typiskt värde på d för en 2 m lång person som står vid havsnivå är d=5 km. På motsvarande sätt kommer den personen att kunna se ett föremål som sticker upp y över havsytan på avståndet d+x, där
x2=2Ry+y2
(a) Antag y=y(x). Beräkna y(0), y′(0) och y′′(0). (2p)
(b) Finn taylorpolynomet P2(x) av ordning 2 kring x=0 till funktionen y=y(x). Felterm behöver ej beräknas. (2p)
(c) Antag att man skulle besluta sig för att sätta upp en skog av 330 meter höga vindkraftverk ute till havs, låt oss säga x+d=53 km utanför Sandhamn i Stockholms skärgård. Använd R=6400 km för jordradien, d=5 km och Taylorpolynomet i uppgift (b) för att beräkna om vindkraftverken kommer att synas över horisonten när man tittar ut mot havet från Sandhamn. (1p)