Kurs: M0068M Förkunskaper: Dubbelintegraler
1. Idén bakom trippelintegralen
En enkel integral summerar funktionsvärden längs en linje, en dubbelintegral längs ett område i planet, och en trippelintegral längs ett område i rummet. I varje steg är det en dimension mer för domänen, men funktionen själv ändrar inte karaktär.
Grundtanken
Man summerar :s värden i varje punkt i ett 3D-område och viktar med ett litet volymelement . Resultatet är en skalär — inte en bild i någon högre dimension.
Geometrisk tolkning
Geometriskt har vi kunnat tolka en enkel integral som en area och en dubbelintegral som en volym. Då borde en trippelintegral beskriva något i den fjärde dimensionen — något som är betydligt skummare att visualisera än de tidigare fallen. Därför föreslår Stephan McCormick ett alternativt sätt att se trippelintegralen.
Anledningen att integralen är en dimension högre än funktionen är att man summerar funktionsvärden i varje punkt och lyfter värdena som en egen dimension. Man ska fortfarande (om man kan) rita upp en bild för att föreställa sig domänen — från vad till vad ska jag integrera? Det hjälper också med valet av koordinatsystem.
Det är möjligt att beskriva en trippelintegral som en hypervolym, men det är sällan lämpligt.
2. Definition
Integralen av en funktion över ett område skrivs
och tolkas som summan av :s värden viktade med ett volymelement över hela . I kartesiska koordinater är .
Specialfall — volym
Med blir integralen volymen av :

3. Itererad integration (Fubini)
Om kan beskrivas av nästlade gränser
ger Fubinis sats att integralen kan skrivas som tre itererade enkelintegraler:
Ordning får väljas
Vilken variabel som integreras innerst är fritt att välja — det är samma integral oavsett. Välj ordning så att gränserna blir så enkla som möjligt; ofta avgör områdets form vad som är lättast.
Vanlig fallgrop
När man byter integrationsordning måste alla gränser översättas — både inre och yttre. En blandning av gränser från två olika ordningar är en av de vanligaste felkällorna.
4. Vanliga koordinatsystem
För områden med rotations- eller sfärisk symmetri lönar sig nästan alltid ett variabelbyte (se Variabelbyte i trippelintegraler).
| Koordinater | Variabler | Volymelement |
|---|---|---|
| Kartesiska | ||
| Cylindriska | ||
| Sfäriska |
5. Exempel
Exempel 1 — tetraedern i första oktanten
Området begränsas av planet och de tre koordinatplanen:
Samma område kan beskrivas med olika integrationsordningar. Två typiska val:
eller
Sanity-check (volym). Med :
Den inre ger , och slutligen
Det stämmer med formeln för en tetraeder: .
Exempel 2 — volym mellan paraboloid och plan
Hitta volymen av området som ligger ovanför paraboloiden och under planet .
Vilket är ? Skärningen ges av , dvs.
Det är en cirkelskiva med radie och centrum i . Kalla den .
Volymintegralen. Med som inre variabel:
Skift och polärt. Sätt , vilket centrerar skivan i origo. Då blir
och blir skivan . Polära koordinater ger
Inre integralen:
Alltså
Rimlighetskoll. Det maximala värdet av minus uppstår i centrum av skivan (), där det blir , och avtar till på randen. Volymen är samma som en cirkulär cylinder med radie och höjd — vilket är vad man förväntar sig av ett “halvfullt” lock över skivan.
6. Användning
- Volym av — sätt .
- Massa av kropp med densitet :
- Masscentrum av kropp:
- Tröghetsmoment kring en axel.
- Sannolikheter för 3D-fördelningar i statistik.
7. Metodik — steg för steg
Hur man räknar en trippelintegral
- Rita området. Identifiera vilket koordinatsystem som passar (kartesiskt, cylindriskt, sfäriskt).
- Välj integrationsordning. Inre variabel ska ha gränser som är enklast.
- Sätt upp gränserna. Yttersta gränsen är konstanter; varje inre gräns får bero på de yttre variablerna.
- Beräkna inifrån och ut, en enkelintegral i taget.
- Kontrollera. Sätt för en sanity-check mot kända volymformler.

