Kurs: F0005T Förkunskaper: Dubbelspaltexperimentet, Diffraktion, Fraunhoferdiffraktion
Med likadana spalter i stället för två blir interferensmaxima smalare och skarpare, medan deras lägen är oförändrade. Det är principen bakom det optiska gittret, som därför kan skilja närliggande våglängder åt.
1. Geometri och fasskillnad
Multipelspalten består av öppningar med spaltbredden och spaltavståndet mellan närliggande öppningar. Punkten ligger så långt bort att avståndet är mycket större än , vilket gör att de utgående strålarna kan räknas som parallella och vinkeln blir densamma för alla.
Gångvägsskillnaden mellan två grannspalter är då , och den växer linjärt genom spaltraden till , och slutligen för den sista spalten. Omräknad till fas med vågtalet blir fasskillnaden mellan två grannstrålar
2. Intensiteten från punktkällor
Antar vi först att varje spalt är en punktkälla som sänder i fas och med samma amplitud, ger superpositionsprincipen att svängningen i är summan av termer som var och en är fasvriden relativt den föregående:
Parentesen är en geometrisk serie med kvoten , och summeras den med följt av Eulers formel blir amplituden proportionell mot . Intensiteten går som amplituden i kvadrat:
Fysika: Fc4b (med för och för en källas intensitet )
Här är intensiteten i från en av källorna, och formeln gäller bara om alla källor ger samma intensitet i . I gränsen går kvoten mot , så rakt fram blir .
Vänster: gångvägen växer med för varje spalt. Höger: varje spalt ger en visare vriden mot föregående; vid ligger alla i rad (huvudmaximum), vid sluter kedjan sig och summan blir noll (minimum).
3. Huvudmaxima
Intensiteten är maximal där uttrycket antar formen , alltså där nämnaren är noll. Det kräver , det vill säga , och insatt i fasskillnaden ovan ger det
Fysika: Fc4b (gitterekvationen, i formen )
Villkoret gäller oberoende av hur många sändare vi har — det är samma villkor som för dubbelspalten, vilket är skälet till att huvudmaximas lägen inte flyttar sig när ökar. Intensiteten i ett huvudmaximum är
4. Minima och bimaxima
Minimum får vi när täljaren är noll utan att nämnaren är det, alltså men :
Fysika: Fc4b (i formen )
Undantaget måste skrivas ut, för då reduceras villkoret till som i stället är ett huvudmaximum. Mellan två huvudmax ligger
där bimaxima har betydligt lägre intensitet än huvudmaxima.
5. Spaltbredden — diffraktion gånger interferens
Uttrycket ovan behandlar varje spalt som en punkt. Har spalterna i stället bredden bidrar var och en med sin egen fraunhoferfördelning, och den multipliceras in som intensiteten från en enskild källa:
Fysika: Fc5 (N spalter, med för spaltbredden )
De två vinkelvariablerna mäter olika saker: är fasskillnaden mellan randstrålarna inom en spalt, medan är fasskillnaden mellan strålarna från närliggande spalter. Diffraktionsfaktorn lägger sig som ett enveloppe över interferensmönstret och släcker det helt där
Fysika: Fc5 (i formen )
Sätter man faller uttrycket tillbaka på dubbelspalten.
6. Vägen till gittret
Det första minimum vid sidan om ett huvudmaximum ligger där , alltså där
Avståndet från huvudmaximum ut till dess närmaste minimum krymper alltså som : huvudmaxima blir smalare ju fler spalter vi har, samtidigt som bimaxima blir fler och svagare. Då blir mycket stort återstår bara en rad mycket smala och skarpa huvudmax — det är ett gitter.
Läsning
- 36.4 Multiple Slits
- 36.5 The Diffraction Grating
- Vågkompendiet (Fällström), avsnitt 3.1 Multipelspalt med N stycken punktkällor och 3.3 Multipelspalt
Se även
- Dubbelspaltexperimentet
- Fraunhoferdiffraktion
- Diffraktion
- Interferens
- Huygens princip
- Vågor på komplex form
Resurser
← Fraunhoferdiffraktion · F0005T · Interferens i tunna skikt →