---
kurs:
  - F0005T
tags:
  - fysik
  - optik
  - fenomen
förkunskaper:
  - "[[Dubbelspaltexperimentet]]"
  - "[[Diffraktion]]"
  - "[[Fraunhoferdiffraktion]]"
status: utkast
aliases:
  - Gitter
  - Optiskt gitter
  - N-spalt
---

> **Kurs:** F0005T
> **Förkunskaper:** [[Dubbelspaltexperimentet]], [[Diffraktion]], [[Fraunhoferdiffraktion]]

---

Med $N$ likadana spalter i stället för två blir interferensmaxima smalare och skarpare, medan deras lägen är oförändrade. Det är principen bakom det optiska gittret, som därför kan skilja närliggande våglängder åt.

---

## 1. Geometri och fasskillnad

Multipelspalten består av $N$ öppningar med spaltbredden $a$ och spaltavståndet $d$ mellan närliggande öppningar. Punkten $P$ ligger så långt bort att avståndet $r$ är mycket större än $(N-1)d$, vilket gör att de utgående strålarna kan räknas som parallella och vinkeln $\theta$ blir densamma för alla.

Gångvägsskillnaden mellan två grannspalter är då $d\sin\theta$, och den växer linjärt genom spaltraden till $2d\sin\theta$, $3d\sin\theta$ och slutligen $(N-1)d\sin\theta$ för den sista spalten. Omräknad till fas med [[Våglängd och vågtal|vågtalet]] $k=2\pi/\lambda$ blir fasskillnaden mellan två grannstrålar

$$
\delta=k\,d\sin\theta=\dfrac{2\pi}{\lambda}\,d\sin\theta
$$

---

## 2. Intensiteten från $N$ punktkällor

Antar vi först att varje spalt är en punktkälla som sänder i fas och med samma amplitud, ger [[Superposition av vågor|superpositionsprincipen]] att svängningen i $P$ är summan av $N$ termer som var och en är fasvriden $\delta$ relativt den föregående:

$$
s_P=\dfrac{E_0}{r}e^{i(kx_1-\omega t)}\left(1+e^{i\delta}+e^{i2\delta}+\cdots+e^{i(N-1)\delta}\right)
$$

Parentesen är en geometrisk serie med kvoten $e^{i\delta}$, och summeras den med $1+r+r^2+\cdots+r^{N-1}=\dfrac{1-r^N}{1-r}$ följt av [[De Moivres och Eulers formler|Eulers formel]] blir amplituden proportionell mot $\sin(N\delta/2)/\sin(\delta/2)$. Intensiteten går som amplituden i kvadrat:

$$
\boxed{I_P=I\,\dfrac{\sin^2\!\left(N\delta/2\right)}{\sin^2\!\left(\delta/2\right)}}
$$
*Fysika: Fc4b (med $\Delta\varphi$ för $\delta$ och $I_0$ för en källas intensitet $I$)*

Här är $I$ intensiteten i $P$ från *en* av källorna, och formeln gäller bara om alla källor ger samma intensitet i $P$. I gränsen $\delta\to 0$ går kvoten mot $N^2$, så rakt fram blir $I_P=N^2I$.

![[f05-multipelspalt-visare.png|520]]

*Vänster: gångvägen växer med $d\sin\theta$ för varje spalt. Höger: varje spalt ger en visare vriden $\delta$ mot föregående; vid $\delta=0$ ligger alla i rad (huvudmaximum), vid $\delta=2\pi/N$ sluter kedjan sig och summan blir noll (minimum).*

---

## 3. Huvudmaxima

Intensiteten är maximal där uttrycket antar formen $0/0$, alltså där nämnaren $\sin(\delta/2)$ är noll. Det kräver $\delta/2=p\pi$, det vill säga $\delta=p\cdot 2\pi$, och insatt i fasskillnaden ovan ger det

$$
\boxed{nd\sin\theta=p\lambda}
\qquad
p=0,\pm 1,\pm 2,\ldots
$$
*Fysika: Fc4b (gitterekvationen, i formen $d\sin\theta=p\lambda$)*

Villkoret gäller oberoende av hur många sändare vi har — det är samma villkor som för dubbelspalten, vilket är skälet till att huvudmaximas *lägen* inte flyttar sig när $N$ ökar. Intensiteten i ett huvudmaximum är

$$
\boxed{I_{\max}=N^2I}
$$

---

## 4. Minima och bimaxima

Minimum får vi när täljaren är noll utan att nämnaren är det, alltså $\sin(N\delta/2)=0$ men $\sin(\delta/2)\neq 0$:

$$
\boxed{nd\sin\theta=\dfrac{q}{N}\,\lambda}
\qquad
q\neq pN
$$
*Fysika: Fc4b (i formen $Nd\sin\theta=m'\lambda$)*

Undantaget $q=pN$ måste skrivas ut, för då reduceras villkoret till $nd\sin\theta=p\lambda$ som i stället är ett huvudmaximum. Mellan två huvudmax ligger

$$
N-1 \text{ minima} \qquad\text{och}\qquad N-2 \text{ bimaxima}
$$

där bimaxima har betydligt lägre intensitet än huvudmaxima.

---

## 5. Spaltbredden — diffraktion gånger interferens

Uttrycket ovan behandlar varje spalt som en punkt. Har spalterna i stället bredden $a$ bidrar var och en med sin egen [[Fraunhoferdiffraktion|fraunhoferfördelning]], och den multipliceras in som intensiteten från en enskild källa:

$$
\boxed{I_P=I_0\,\dfrac{\sin^2\!\left(\beta/2\right)}{\left(\beta/2\right)^2}\cdot\dfrac{\sin^2\!\left(N\delta/2\right)}{\sin^2\!\left(\delta/2\right)}}
$$
*Fysika: Fc5 (N spalter, med $b$ för spaltbredden $a$)*

De två vinkelvariablerna mäter olika saker: $\beta=(2\pi/\lambda)\,a\sin\theta$ är fasskillnaden mellan randstrålarna *inom* en spalt, medan $\delta=(2\pi/\lambda)\,d\sin\theta$ är fasskillnaden mellan strålarna från närliggande spalter. Diffraktionsfaktorn lägger sig som ett enveloppe över interferensmönstret och släcker det helt där

$$
na\sin\theta=m\lambda
\qquad
m=\pm 1,\pm 2,\ldots
$$
*Fysika: Fc5 (i formen $b\sin\theta=m\lambda$)*

Sätter man $N=2$ faller uttrycket tillbaka på [[Dubbelspaltexperimentet|dubbelspalten]].

---

## 6. Vägen till gittret

Det första minimum vid sidan om ett huvudmaximum ligger där $N\delta=2\pi$, alltså där

$$
d\sin\theta=\dfrac{\lambda}{N}
$$

Avståndet från huvudmaximum ut till dess närmaste minimum krymper alltså som $1/N$: huvudmaxima blir smalare ju fler spalter vi har, samtidigt som bimaxima blir fler och svagare. Då $N$ blir mycket stort återstår bara en rad mycket smala och skarpa huvudmax — det är ett gitter.

## Läsning

- [[z.University Physics.pdf#page=1224|36.4 Multiple Slits]]
- [[z.University Physics.pdf#page=1226|36.5 The Diffraction Grating]]
- Vågkompendiet (Fällström), avsnitt 3.1 *Multipelspalt med N stycken punktkällor* och 3.3 *Multipelspalt*

## Se även

- [[Dubbelspaltexperimentet]]
- [[Fraunhoferdiffraktion]]
- [[Diffraktion]]
- [[Interferens]]
- [[Huygens princip]]
- [[Vågor på komplex form]]

## Resurser

- [Wikipedia: Diffraction grating](https://en.wikipedia.org/wiki/Diffraction_grating)

---

← [[Fraunhoferdiffraktion]] · [[F0005T]] · [[Interferens i tunna skikt]] →
