Kurs: F0005T Förkunskaper: Vågor på komplex form, Vektorer
En komplex amplitud kan ritas som en vektor i det komplexa talplanet, med längden lika med amplituden och vinkeln lika med fasen. Att lägga ihop vågor blir då vanlig vektoraddition, vilket ger resulterande amplitud och fas geometriskt.
1. Komplexa amplituder som vektorer
Varje våg bidrar med en komplex amplitud
och resultatet är summan
Det är en vektoraddition, så den kan göras komposantvis:
Den resulterande amplituden är vektorns längd:
Metoden generaliserar direkt till fler än två vågor — man lägger vektorerna ände mot ände.
2. Konstruktiv interferens uttryckt i gångvägsskillnad
Ligger de två vågorna i fas pekar vektorerna i samma riktning och längderna adderas rakt. Det inträffar när gångvägsskillnaden är en hel våglängd,
två hela våglängder,
och så vidare. Villkoret är alltså
3. Destruktiv interferens uttryckt i gångvägsskillnad
Är gångvägsskillnaden istället en halv våglängd pekar vektorerna åt motsatta håll:
Samma sak gäller för
alltså för varje udda multipel av en halv våglängd:
4. Från gångvägsskillnad till fasskillnad
De två villkoren ovan är samma sak som fasvillkoren, eftersom gångväg och fas hänger ihop via vågtalet:
Fysika: Fc1 (vågtalet )
En hel våglängds gångvägsskillnad ger ett helt varvs fasskillnad,
och en halv våglängd ger ett halvt varv:
5. Det generella uttrycket för fasskillnaden
Gångvägen är inte den enda källan till fasskillnad. Reflektion mot ett tätare medium lägger till , och källorna kan ha olika faskonstant från början. Fullt utskrivet blir därför
där räknar antalet fasskiftande reflektioner och är källornas inbyggda fasskillnad. Villkoren
gäller fortfarande, men de ska nu tillämpas på hela och inte bara på . Det är den termen som gör tunna skikt kontraintuitiva.
Erik Olsson: När man kopplar sina högtalare till en förstärkare behöver man göra det i fas. Det spelar inte roll om det är rött till rött, eller svart till svart. Så länge man kopplar samma så att de inte arbetar mot varandra.
6. Hur vi ritar diagrammet
Vinkeln mellan två vektorer i diagrammet är fasskillnaden, som räknas fram ur gångvägsskillnaden:
Den första vektorn får ligga längs den reella axeln — bara skillnaderna i fas spelar roll för beloppet. Sedan läggs nästa vektor i rätt vinkel mot den föregående, och svaret är den resulterande vektorns längd:
Vänster: mätpunkten ligger längre från än från . Höger: därför vrids visaren från vinkeln mot visaren från , och resultantens längd är amplituden i .
Exempel 1 — en fjärdedels våglängd
Vektorerna står vinkelrätt mot varandra. Är de lika långa blir resultanten hypotenusan i en likbent rätvinklig triangel:
Exempel 2 — en halv våglängd
Vektorerna pekar rakt mot varandra, och är de lika långa släcker de ut varandra helt:
Exempel 3 — tre vågor
Med tre källor läggs tre vektorer ände mot ände. En gångvägsskillnad på
mellan intilliggande källor ger vinkeln
och på samma sätt ger
en vinkel på mellan varje par.
Läsning
- 35.3 Intensity in Interference Patterns
Se även
Resurser
← Interferens · F0005T · Svävning →