Kurs: F0005T Förkunskaper: Röntgenstrålning, Elektronkonfiguration


Topparna ovanpå bromsstrålningens kontinuum kommer av att infallande elektroner slår loss en elektron ur K-skalet och att hålet fylls från L-skalet, så att . Moseley studerade den högsta toppen och fann sambandet experimentellt; det härleds ur väteatomens energinivåer med , eftersom den kvarvarande K-elektronen skärmar en enhet av kärnladdningen. Uttryckt i invers våglängd blir konstanten . Mätning av identifierar alltså grundämnet.

Fysika: Fd3 (i formen med )


Formeln, symbol för symbol

Linjen är vätets övergång , men med kärnladdningen i stället för , eftersom den kvarvarande K-elektronen skärmar en enhet. Därför växer frekvensen med kvadraten på atomnumret.


1. Ett hål i K-skalet

I ett röntgenrör kan en infallande elektron med tillräcklig energi slå ut en av de två elektronerna i atomens innersta skal, K-skalet (). Hålet fylls snabbt av en elektron från ett högre skal, och energiskillnaden sänds ut som en röntgenfoton:

  • : hålet fylls från L-skalet ().
  • : hålet fylls från M-skalet (), något högre energi.

Så uppstår . En snabb elektron slår ut en av de två K-elektronerna, en L-elektron faller ner i hålet, och energiskillnaden sänds ut som en röntgenfoton. L-elektronen ser kärnan genom den kvarvarande K-elektronen, alltså ungefär laddningen .

Fotonenergin bestäms av atomens egna nivåer och inte av rörspänningen, så linjerna hamnar på samma ställe hur spänningen än väljs — bara den räcker för att slå ut en K-elektron. De ligger som smala toppar ovanpå bromsstrålningens kontinuum.


2. Härledning ur väteatomen

Innan hålet fylls finns en enda elektron kvar i K-skalet. Den ligger mellan kärnan och L-elektronen och skärmar en enhet av kärnladdningen, så L-elektronen känner ungefär . Med energierna för ett väteliknande system:

Fysika: Fd3 (energinivåer för väteliknande system, med i stället för och eV från Te)

Fotonenergin är skillnaden mellan och :

Dividerar vi med får vi frekvensen:

Fysika: Te ()

vilket är Moseleys lag i rutan överst. Skärmningen är en grov modell — L-elektronen skärmas också delvis av de andra elektronerna — men den stämmer inom någon procent.


3. Linjen i och periodiska systemet

Tar vi roten ur Moseleys lag blir en rät linje i , som skär -axeln vid :

för uppmätta -linjer mot atomnumret. Punkterna följer linjen från Moseleys lag, och linjen skär -axeln vid , inte vid origo — det är skärmningen från den kvarvarande K-elektronen.

Moseley mätte linjerna år 1913 och kunde ordna grundämnena efter kärnladdning i stället för atommassa. Kobolt och nickel, som står i omvänd ordning efter massa, hamnade rätt, och luckor i serien visade var ännu okända grundämnen saknades.

På samma sätt ger hål i L-skalet en L-serie när de fylls från M- och N-skalen. Den har betydligt lägre energier än K-serien.


4. Absorptionskanter

Samma nivåer syns i absorption. När röntgenfotoner passerar ett material ökar absorptionen plötsligt när fotonenergin blir stor nog att lyfta ut en K-elektron. Den skarpa ökningen kallas K-absorptionskant. Kanten ligger något över -energin, eftersom elektronen måste tas bort helt och inte bara flyttas till L-skalet, som ju redan är fullt.

Vanliga fel

  • i stället för . För koppar ger ungefär för hög energi; det är skärmningen som gör lagen träffsäker.
  • eV i stället för eV. Faktorn kommer av att elektronen faller från , inte från oändligheten.
  • Linjen beror på rörspänningen. bestäms av atomen. Spänningen avgör bara om linjen syns alls och var bromsstrålningen slutar.
  • Fel prefix. Röntgenenergier anges i keV och våglängder i tiondels nanometer. eV·nm ger i nm bara om står i eV.

5. Lösta exempel

Läsning

  • 41.7 X-Ray Spectra

← Spin-bankoppling · F0005T · Kvantintrassling →