Kapitel: 14.1–14.2 · Kurs: M0068M Förkunskaper: Kritiska punkter, Gradient och riktningsderivata, Partiella derivator
1. Frågan vi ställer
Givet en funktion och en delmängd — vilka är :s största och minsta värde på , och i vilka punkter antas de?
Grundtanken
Söket efter globala extremvärden delar upp i två zoner: det inre, där en extrempunkt måste vara kritisk, och randen , där blir en funktion av färre variabler som man kan optimera separat. Resten av jobbet är att lista alla kandidater och jämföra.

Bilden ovan illustrerar det generella läget: en kontinuerlig funktion ( — färgskalan) på ett kompakt område (det inneslutna området) antar både ett största värde (max, röd) och ett minsta värde (min, blå). Vår uppgift är att lokalisera dem.
Weierstrass sats
Om är kontinuerlig och är kompakt (slutet och begränsat) så antar både ett maximum och ett minimum på . Frågan är aldrig om extremvärden existerar — bara var de ligger.
Tecken på
Symbolen i betyder rand — den har ingenting med partialderivator att göra, trots notationen. Det är en av flervariabelanalysens trasiga vänner: samma symbol, två betydelser.
2. Var kan kandidaterna ligga?
Antag att är en punkt där antar sitt största värde (analogt för minsta). Då måste vara av en av följande tre typer:
- Inre kritisk punkt — ligger strikt innanför och uppfyller , dvs.
- Inre singulär punkt — ligger strikt innanför men eller existerar inte där.
- Randpunkt — . Här gäller inte nödvändigtvis ; randens geometri kan tvinga att vara stor (eller liten) i en punkt som ändå inte är kritisk i hela planet.

Varför just dessa tre?
I en inre punkt där är differentierbar och inte kritisk, pekar åt något håll — och då kan man röra sig en liten bit dit och öka . Då kan punkten inte vara ett max. Argumentet gäller bara så länge man får flytta sig fritt i alla riktningar, vilket man bara får i det inre. På randen är man inlåst.
3. Metod — steg för steg
Receptet
- Inre kritiska punkter. Lös ekvationssystemet och behåll de lösningar som ligger strikt innanför .
- Inre singulära punkter. Identifiera punkter där eller inte existerar. För polynom finns inga.
- Randen. Parametrisera styckevis. På varje stycke blir en envariabelsfunktion — derivera, sätt lika med noll, plocka ut alla lokala extrempunkter samt ändpunkter/hörn.
- Jämför. Listan av kandidater är ändlig. Räkna i varje punkt och välj största och minsta värdet.
Vanliga fallgropar
- Glömt randen. Inre kritiska punkter ger inte hela bilden om är kompakt.
- Behållit kandidater utanför . En lösning till som ligger utanför är inte en kandidat — kasta bort den.
- Glömt hörnen. På en styckevis slät rand är hörnen alltid kandidater, även om inte är kritisk där.
- Förväxlat lokala och globala. Lokala extrempunkter inne i är kandidater, inte automatiskt svaret — jämför med randvärdena.
Bivillkor i förklädnad
Steg 3 — randundersökningen — är samma sak som att optimera under bivillkoret att ligger på randen. När randen ges som en nivåkurva används ofta Lagranges multiplikatormetod istället för parametrisering.
4. Exempel — skivan
Exempel 1 — på enhetsskivan
Sök största och minsta värde hos på .
Lösning Steg 1 — inre kritiska punkter. Kontroll: — punkten ligger strikt innanför . Behålls.
Steg 2 — inre singulära punkter. är ett polynom; inga finns.
Steg 3 — randen. Parametrisera med :
Steg 4 — jämför.
Punkt Typ -värde inre kritisk rand rand
Nivåkurvorna till är cirklar runt — den enda punkten där gradienten är noll. På randen blir entydigt bestämd av , så störst där (dvs. ) och minst där (dvs. ).
3D-vyn visar varför inre minimum hamnar nära : ytan är en paraboloid förskjuten åt vänster, så randens högsta punkt — där paraboloidens lutning är som störst åt höger — vinner mot bottnen.
5. Exempel — triangeln
Exempel 2 — på en triangel
Sök största och minsta värde hos på triangeln (hörn , , ).
Lösning Steg 1 — inre kritiska punkter. Punkten kräver , dvs. — falskt. Ligger utanför . Förkastas.
Steg 2 — inre singulära punkter. Inga ( är polynom).
Steg 3 — randen. Tre sidor:
- — diagonalen
- — vänsterkanten
- — toppen
På : . , dvs. . .
På : , monotont avtagande för . Inga inre extrempunkter; bara hörnen räknas.
På : . , dvs. . .
Hörn:
Hörn -värde Steg 4 — jämför.
Punkt Typ -värde rand () hörn rand () hörn hörn
Nivåkurvorna är cirklar runt — det globala maxat av i hela planet, som ligger utanför triangeln. Den punkt på triangeln som ligger närmast detta “centrum” är på diagonalen , vilket är var randmaxat hamnar.
Den nedåtvända paraboliska ytan antar sina två minsta värden i triangelns “fjärran” hörn och , som båda ligger lika långt från det utomliggande centrumet.
6. Vidare — bivillkor och randundersökning
När randen är beskriven implicit — som en nivåkurva snarare än styckevis parametriserad — blir steg 3 ofta enklare med Lagranges multiplikatormetod. Då söks punkter där , dvs. där nivåkurvorna till tangerar bivillkoret.
Samma idé, annan språkdräkt
Randundersökning genom parametrisering och randundersökning via Lagrange ger samma kandidater. Vilken metod som är enklast beror på hur randen är given:
- Lätt att parametrisera (rät linje, cirkel, ellips): parametrisera och derivera.
- Implicit nivåkurva ( med messig form): använd Lagrange.
7. Sammanfattning
Checklista för extremvärdesproblem
Givet kontinuerlig på ett kompakt område :
- Inre kritiska punkter — lös , behåll bara lösningar inuti .
- Inre singulära punkter — punkter där partialderivatorna inte existerar.
- Randen — parametrisera styckevis, derivera, samla alla inre extrempunkter och hörn.
- Jämför alla kandidater. Störst = max, minst = min.
| Var i | Villkor i kandidatpunkten |
|---|---|
| Inre, slät | |
| Inre, ej differentierbar | eller saknas |
| Rand (parametriserad) | |
| Rand (implicit ) | (Lagrange) |
| Hörn på styckevis rand | tas med ovillkorligen |
Läsning
Se även
- Kritiska punkter
- Lagranges multiplikatormetod
- Gradient och riktningsderivata
- Nivåkurvor och ytor
- Partiella derivator
Resurser
- 3Blue1Brown / Khan Academy: Lagrange multipliers, using tangency to solve constrained optimization — bygger den geometriska intuitionen för randundersökning.
- Khan Academy: Maxima, minima and saddle points
- Wikipedia: Extreme value theorem



