Kurs: S0008M Förkunskaper: Hypotesprövning
En enkel hypotes anger ett enda bestämt värde på parametern. Eftersom både noll- och mothypotes då är fullständigt specificerade kan vi beräkna både risken att felaktigt förkasta och risken att felaktigt behålla nollhypotesen.
1. Situationen
Låt vara oberoende och med känt . Vi prövar
Båda hypoteserna innehåller bara ett värde, så båda är enkla. Situationen är inte särskilt realistisk — sällan finns bara två möjliga värden — men den visar hela maskineriet i hypotesprövningen utan komplikationer.
2. Testet
Stora värden på talar för , så testet blir: förkasta om . Under är , och signifikansnivån ger
där är kvantilen i med , på räknaren invNorm(1-α).
3. Båda felriskerna
Med en enkel mothypotes kan vi också räkna ut sannolikheten att inte förkasta fast gäller, felet av andra slaget:
Styrkan är . På räknaren är = normCdf(-∞,k,μ1,σ/√(n)) — bocka i Draw så ritas arean.
Figuren visar fördelningen för under respektive hypotes i övning 4 nedan (, , ), med till höger om under och till vänster om under :
Avvägningen
Flyttar vi åt höger minskar men ökar, och tvärtom. Det enda sättet att minska båda är att öka : då krymper , kurvorna blir smalare och överlappar mindre. Se Signifikansnivå och styrka.
Vanliga fel
- Blanda ihop och . ligger medelfel från och medelfel från .
- Tro att . Båda kan göras små samtidigt, men bara genom större .
4. Lösta lektionsuppgifter
Lektion 14, övning 4 (Vännman 9.3) — Hur många observationer?
Observationerna är oberoende och . Vi prövar mot med testet “förkasta om ”.
a) Bestäm antalet observationer och den kritiska gränsen så att testet får signifikansnivån och styrkan minst .
b) Hur blir det nya testet?
Lösning
Fördelning. . Den kritiska gränsen beror av , så vi får två villkor på de två obekanta.
Villkor 1, signifikansnivån.
Villkor 2, styrkan.
Lös ut . Sätt uttrycken lika:
måste vara ett heltal. Med och från villkor 1 blir styrkan ; med blir den . Alltså , och villkor 1 ger
b) Det nya testet: förkasta om , baserat på 25 observationer. Det är testet i figuren i avsnitt 3.
På räknaren. =
invNorm(0.95). Styrkorna för och kontrolleras mednormCdf(k,∞,110,15/√(n)), därkär gränsen för respektive .Uppgiften (Vännman 9.3) är återgiven ur det handskrivna lösningsförslaget (, ), och svaret stämmer med det.