Kurs: F0005T Förkunskaper: Elektronkonfiguration


En atom lämnar över en eller två valenselektroner till en annan, så att båda får fulla skal och blir joner med motsatt laddning — natrium ger sin -elektron till klor och bildar och . De motsatta laddningarna attraherar varandra och bygger saltkristaller. Bindningen är stark men bryts till exempel av vattenlösning. Samma sak gäller molekylära joner som och .


Formeln, symbol för symbol

Jonerna tjänar på att dras ihop, men de har först kostat att skapa. För NaCl blir det eV.


1. Energibalansen när jonerna bildas

Att flytta en elektron från natrium till klor kostar energi innan jonerna ens har närmat sig varandra. Två storheter avgör kostnaden:

  • Joniseringsenergin är energin som krävs för att ta bort elektronen från den neutrala atomen. För är den eV.
  • Elektronaffiniteten är energin som frigörs när en neutral atom tar upp en extra elektron. För är den eV, eftersom -skalet då blir fullt och den extra elektronen känner en stor del av kärnladdningen.

Att bilda två joner långt från varandra kostar alltså nettot

Jonerna är alltså inte lägre i energi än de neutrala atomerna så länge de är åtskilda. Det är först den elektriska attraktionen mellan dem som gör bindningen lönsam.

Energibokföringen för NaCl, räknat från två neutrala atomer. Att flytta elektronen kostar netto eV, och först när jonerna dras ihop till ( eV) hamnar molekylen eV under atomerna.

Överföringen syns också i elektronmolnen. Natriums ensamma -elektron är svagt bunden och sprider ut sig långt från kärnan. När den är borta återstår ett kompakt med bara fyllda inre skal. Klor tar emot elektronen i -skalet, och blir något större än den neutrala atomen.

Na och Cl före (överst) och efter (underst) elektronöverföringen, i 3D (vrid med musen). Na krymper kraftigt när den yttre -elektronen försvinner, och sväller lite. Isoytorna ligger vid samma täthet för alla fyra, , och elektroner per , och hovringen visar radien. Kvalitativ modell med Slater-orbitaler.

Jonbindningar kan också omfatta två elektroner per atom. Jordalkalimetaller som magnesium lämnar ifrån sig två elektroner och bildar till exempel . Överföring av fler än två elektroner är ovanlig, och då tar kovalent bindning över.


2. Potentialkurvan

När jonerna närmar sig varandra sjunker den elektriska potentiella energin som för två punktladdningar, med eV·nm. På kort avstånd överlappar elektronmolnen, och Paulis uteslutningsprincip tvingar elektronerna till högre tillstånd. Det ger en repulsion som växer mycket snabbt. En enkel modell är

där och exponenten anpassas till mätdata. Summan har ett minimum vid jämviktsavståndet : för drar jonerna i varandra, för stöter de bort varandra.

Bindningsenergin är energin som krävs för att dela molekylen i två neutrala atomer. Jonerna ska först dras isär, vilket kostar , och sedan få tillbaka elektronen, vilket ger tillbaka :

NaCl. Som punktladdningar på avståndet nm är eV. Det uppmätta minimivärdet är eV, något grundare eftersom molnen redan överlappar. Bindningsenergin blir eV.

för och , räknat från två neutrala atomer. Långt isär ligger jonerna eV över de neutrala atomerna. Den streckade kurvan är ren Coulombattraktion. Den heldragna är modellkurvan med repulsion, anpassad så att minimum hamnar vid nm och eV elektrisk potentiell energi, alltså eV relativt de neutrala atomerna.

Vanliga fel

  • Bindningsenergin räknas mot joner i stället för mot atomer. är energin för att separera jonerna. Bindningsenergin för molekylen gäller neutrala atomer, så ska dras av.
  • Fel tecken på elektronaffiniteten. Affiniteten är energi som frigörs. Nettokostnaden för jonerna är , inte summan.
  • Punktladdningsvärdet tas som exakt. överskattar bindningen, eftersom repulsionen från överlappande elektronmoln saknas. Faktorn korrigerar för det.
  • Enheterna i . Med eV·nm och i nm blir svaret direkt i eV. Med SI-enheter blir det joule och måste räknas om.

3. Lösta exempel

Se jämförelsen i 6. Bindningstyperna jämförda.

Läsning

  • 42.1 Types of Molecular Bonds

← Metallisk bindning · F0005T · Van der Waals-bindning →