Kurs: F0005T Förkunskaper: Röntgenstrålning
Bromsstrålning är det kontinuerliga underlaget i ett röntgenspektrum. Den uppstår när infallande elektroner bromsas upp i en serie kollisioner i målet: varje kollision avger en foton, och eftersom energin kan fördelas godtyckligt över kollisionerna blir spektrumet kontinuerligt ovanför . Topparna som sticker upp ur kontinuumet kommer däremot från övergångar mellan atomorbitaler och är materialspecifika.
Formeln, symbol för symbol
och är elektronens rörelseenergi före och efter inbromsningen, och fotonen tar skillnaden. Eftersom kan bli vad som helst mellan och blir spektrumet kontinuerligt, med en skarp gräns där .
1. Varför en inbromsad elektron strålar
En laddning som accelereras sänder ut elektromagnetisk strålning (se Elektromagnetiska vågor). En elektron som träffar anoden i ett röntgenrör bromsas in så kraftigt av atomkärnornas fält att strålningen hamnar i röntgenområdet, med våglängder kring – m. Namnet är tyskt: Bremsstrahlung, bromsstrålning.
En elektron passerar nära en atomkärna i anoden, dras mot den och byter riktning. Accelerationen gör att den strålar: fotonen får energin . Hur stor del som blir foton varierar från gång till gång.
2. Varför spektrumet blir kontinuerligt
Elektronen har energin när den når anoden. De flesta elektroner stoppas inte i en enda kollision utan tappar energin bit för bit i en serie möten med anodens atomer. I varje möte kan en foton med energin lika med den förlorade kinetiska energin sändas ut:
Eftersom energiförlusten i ett enskilt möte kan vara vad som helst mellan noll och elektronens hela energi får vi alla fotonenergier upp till . Det ger ett kontinuerligt spektrum med en skarp gräns:
Gränsen härleds i Röntgenstrålning; den gäller bara bromsstrålningen, inte de karakteristiska topparna.
Bromsspektrum vid fyra spänningar (schematisk form). Högre spänning flyttar mot kortare våglängder och ger mer strålning totalt. Kurvorna börjar vid , oberoende av anodmaterialet.
3. Bromsstrålning eller karakteristisk strålning?
| Bromsstrålning | Karakteristisk strålning | |
|---|---|---|
| Orsak | Elektronen bromsas i kärnornas fält | Elektron i ett inre skal slås ut, hålet fylls |
| Spektrum | Kontinuerligt, från och uppåt | Skarpa toppar (, , …) |
| Beror på spänningen | Ja, | Nej, men spänningen måste räcka för att slå ut elektronen |
| Beror på anodmaterialet | Formen, inte gränsen | Ja, helt, se Moseleys lag |
Vanliga fel
- Topparna tas för bromsstrålning. De sticker upp ur kontinuumet men har en helt annan orsak.
- Varje elektron ger en foton. En elektron kan ge många fotoner på vägen in i anoden; bara summan av deras energier är begränsad till .
- Kortare våglängd tros ge mer strålning. Intensiteten är noll vid och har sitt maximum en bit ovanför.
4. Lösta exempel
Exempel — En elektron, två fotoner
En elektron accelereras genom kV och bromsas in i två steg. I det första steget sänds en foton med energin keV ut. Vilken våglängd har den fotonen, och vilken är den kortaste möjliga våglängden för fotonen från det andra steget?
Lösning
Första fotonen.
Kvar efter första steget. Elektronen hade keV och har nu
Andra fotonen. Kortast våglängd fås om hela återstoden blir en foton:
Båda fotonerna är längre än rörets nm, som bara nås om hela keV blir en enda foton.
Ej kontrollerat mot facit — två oberoende lösningar stämmer överens.
Läsning
- 38.2 Light Emitted as Photons: X-Ray Production
← Röntgenstrålning · F0005T · Comptonspridning →