Kurs: F0005T Förkunskaper: Fotonen, Relativitetsteori
En gammafoton som träffar ett material kan antingen spridas eller omvandlas till ett elektron-positronpar. Processen går inte att beskriva med vågmodellen för ljus över huvud taget. Den kräver en tröskelenergi motsvarande de två partiklarnas viloenergi, vilket svarar mot en maximal våglängd pm. Den omvända processen, Annihilation, är grunden för PET.
Fysika: Fd1 (viloenergi), Fd3 (fotonenergi), Te (m_e)
Trick i beräkningar med fysika
ges i tre enheter.
Så om man ska räkna ut så kan man räkna flytta över så får man
Formeln, symbol för symbol
Fotonen måste minst bära viloenergin för två partiklar, elektronen och positronen. Allt över tröskeln blir rörelseenergi, och eftersom hela energin sitter i en enda foton svarar tröskeln mot en största våglängd.
1. Varför bara fotonbilden fungerar
Tre krav måste uppfyllas samtidigt när en foton omvandlas till ett elektron-positronpar:
- Laddning. Fotonen är oladdad, så partiklarna måste komma i par med laddningarna och .
- Energi. Fotonen måste minst bära parets viloenergi , vilket är gränsen i rutan ovan.
- Rörelsemängd. Fotonens rörelsemängd måste tas upp av något.
Vågmodellen har ingen mekanism för att en våg plötsligt ska försvinna och ersättas av två massiva partiklar, och ingen förklaring till varför det bara sker under en viss våglängd. I fotonbilden är det ren energibokföring: en enskild foton med räcker, eller räcker inte.
2. Varför det behövs en kärna i närheten
En ensam foton i vakuum kan inte bilda ett par, hur energirik den än är, eftersom energi och rörelsemängd då inte kan bevaras samtidigt. Kombinationen har samma värde i alla inertialsystem (se Relativitetsteori):
- för fotonen är ,
- för paret är , med likhet när båda partiklarna står stilla i sitt gemensamma tyngdpunktssystem.
Värdena kan aldrig vara lika, så processen är omöjlig. En atomkärna i närheten kan ta upp rörelsemängd, och då går det. Kärnan får samtidigt lite rörelseenergi, så tröskeln blir något högre än .
En gammafoton omvandlas till ett elektron-positronpar i kärnans fält. Kärnan tar upp rörelsemängd men nästan ingen energi. Till höger energibokföringen: går åt till att skapa paret, och resten blir parets rörelseenergi.
Härledning av tröskeln när en kärna med massan rekylerar
Före. Fotonen har energin och rörelsemängden , och kärnan står still:
Invarianten före stöten.
Vid tröskeln. Kärnan, elektronen och positronen står alla still i tyngdpunktssystemet, så invarianten är kvadraten på den totala viloenergin:
Resultatet är
För en tung kärna är av storleksordningen och tillägget försumbart, så MeV gäller i praktiken. Sker processen vid en elektron, , blir tröskeln dubbelt så hög — se det andra exemplet.
3. Hur energin fördelas
Över tröskeln går överskottet till partiklarnas rörelseenergi. Med kärnans rekyl försummad ger energins bevarande
Hur summan delas mellan elektron och positron bestäms inte av bevarandelagarna, eftersom kärnan tar upp en okänd del av rörelsemängden. Rörelseenergin blir ofta jämförbar med , så farten måste räknas relativistiskt med .
4. Den omvända processen: annihilation
När en positron möter en elektron försvinner båda och ersätts av fotoner, oftast två. En enda foton är omöjlig av samma skäl som i avsnitt 2, nu baklänges: i parets tyngdpunktssystem är rörelsemängden noll, men en ensam foton har aldrig rörelsemängden noll.
Är partiklarna nästan i vila är den totala rörelsemängden noll. De två fotonerna går då åt motsatta håll med lika stora energier:
Det är principen bakom PET. En positronsändande isotop i kroppen ger fotonpar på keV som sänds ut rygg mot rygg, och två detektorer som slår till samtidigt anger en linje genom kroppen där annihilationen skedde.
Vanliga fel
- Glömd faktor 2. Tröskeln är MeV eftersom två partiklar ska skapas. MeV är energin per foton vid annihilation i vila.
- Minsta och största våglängd byts. Tröskeln är en minsta energi och alltså en största våglängd, pm. Kortare våglängd fungerar, längre gör det inte.
- Klassisk rörelseenergi. Partiklarna får ofta av samma storlek som , och ger då en fart större än . Använd .
- Parproduktion i tomma rymden. Utan en kärna eller en annan partikel som tar upp rörelsemängd kan processen inte ske.
- En foton vid annihilation. Ett par i vila ger minst två fotoner, vars rörelsemängder tar ut varandra.
5. Lösta exempel
Exempel — Paret från en 2,50 MeV-foton
En gammafoton med energin MeV bildar ett elektron-positronpar nära en blykärna. Kärnans rekyl kan försummas, och elektronen och positronen får lika stor rörelseenergi. Bestäm fotonens våglängd, varje partikels rörelseenergi och partiklarnas fart.
Lösning
Våglängden. Med eV·nm:
Den är kortare än pm, så parproduktion är möjlig.
Rörelseenergin. Överskottet delas lika:
Farten. är större än , så vi räknar relativistiskt:
Fysika: Fd1 (i formen K = mc²(γ − 1))
Rimlighetskoll. Den klassiska formeln hade gett , vilket är omöjligt.
Ej kontrollerat mot facit — två oberoende lösningar stämmer överens.
Exempel — Tröskeln vid en blykärna och vid en elektron
Bestäm tröskelenergin för parproduktion (a) i närheten av en blykärna med massan u och (b) vid en fri elektron i vila. Hur mycket skiljer sig (a) från ? Elektronens massa är u.
Lösning
a) Kvoten mellan massorna är
så tillägget är
Tröskeln är fortfarande på fyra värdesiffror.
b) Med blir parentesen :
Den lätta elektronen rekylerar kraftigt och tar med sig en stor del av fotonens energi, så tröskeln fördubblas. Efteråt finns tre partiklar i rörelse: den ursprungliga elektronen och det nya paret.
Ej kontrollerat mot facit — två oberoende lösningar stämmer överens.
Läsning
- 38.3 Light Scattered as Photons: Compton Scattering and Pair Production