Under det första året var målbilden alltid att skriva, renskriva och publicera manuellt utan hjälpmedel. Men det är inte hållbart - prioriteten är att klara kurser, och det är svårt om man renskriver kursanteckningar hela dagarna. Under LP4 testar jag därför följande arbetsflöde för att behålla kvalitet och objektivitet. Målet är att använda AI till allting som inte bygger förståelse:
- administration
- layout
- korsreferenser
- illustrationer
- korrekturläsning

Mitt nya arbetsflöde ser ut så här:
1. I början av en LP skapar jag en kursfil och [[stubdata|stubs]] för alla konceptfiler som kommer att tillhöra kursen enligt mallarna i `meta/templates/`.
	- Några kurser gör det möjligt att exportera kursmaterial (ofta där man ser moduler). Om export är tillgängligt ber jag lämplig LLM göra detta steg åt mig - med kontroll efteråt såklart.
2. När kursfilen och konceptens stubs är skapade använder jag en terminalbaserad LLM för att gå till konceptens motsvarande kapitel i kurslitteraturen och fylla i footer-sektionen enligt [[konventioner]].
3. Nu är jag redo för föreläsningen, där jag antecknar, tar skärmdumpar från kurslitteraturen och tar bilder på tavlan. Det bildar en stabil grund.
4. Nu är konceptet redo för renskrivning - av mig eller av en LLM, oftast LLM eftersom jag inte alltid har tid. Renskrivning görs enligt [[konventioner]].
5. Jag läser igenom och fixar eventuella fel.

I allmänhet tycker jag att användandet av LLM:er skadar lärandet, man försöker ta genvägar genom att fråga om hjälp så fort man fastnar. Det leder till att man hoppar över sin egen reflektion - man lär sig mycket genom att bläddra i Fysika och lägga lite tid på att faktiskt resonera sig fram till svaret eller vilka formler man ska använda. Om man inte lyckas ta sig vidare i en uppgift är AI ett utmärkt verktyg för att få en knuff, men det är bra att försöka själv först.